Jag tänkte på det här igen som anonym skrev: "att jag umgås med samma jäkla människor hela tiden". För det första känner jag mig provocerad av att människan väljer att använda ordet jäkla om människorna jag umgås med, dvs i många fall mina vänner. Jag hoppas och tror att anonym inte menade något särskilt med att svära i samma mening utan använde ordet som förstärkning av sin tes. Å andra sidan skulle det inte förvåna mig, skitsnack förekommer överallt och väldigt ofta riktat mot min umgängeskrets. Och anonym har rätt, jag har ett ganska starkt kompisgäng, jag har vänner jag umgåtts med i flera flera år och vi har en väldigt nära relation. Däremot är det inte helt sant att jag JÄMT umgås med samma människor och absolut inte sant att jag bara umgås med folk jag kännt länge. MEN jag erkänner (erkänner-som om det skulle vara fel att gilla och trivas med sina vänner) att jag, Sandy, Erica, Dennis, min syster, Anna, Andrea och Matilda för att ge några exempel hängt i hop i evigheter, men det är verkligen inget jag ser som ett problem, snarare tycker jag det är helt underbart att ha ett gäng man känner innan och utan och som man trivs med. Jag pratade om trygghet i relationer mellan barn och vuxna förut. Lika viktigt är det givetvis med trygga relationer MELLAN vuxna. Jag vet att vi kallats både det ena och det andra, "sekten" av en av våra "vänner" tex. Avundsjuk? Jag vet inte, kanske. Sen är det givetvis sant att det vore matnyttigt att umgås med människor som är ens totala motsats också och jag tycker det är jättekul att lära känna nya människor, vilket jag också gör, titt som tätt. Men om jag måste välja mellan femtontusen ytliga bekantskaper eller tio riktigt nära vänner väljer jag det sistnämnda. Gör inte ni? För vännerna, det är ju de som är där.. när kärleken tagit slut, när livet krånglar och sådär. I längden är det ju de som inte sviker. Förhoppningsvis. Iallafall inte mina. Jag behöver aldrig någonsin vara ensam. Det vet jag av erfarenhet. Jag vet vilka jag litar på och tror på. Gamla vänner och nya förmågor. För att låta smått patetisk: Jag älskar er ofattbart mycket.
Bild: jag o en av mina allra finaste vänner; Anna.
1 kommentar:
Beno mitt löf :)
Skicka en kommentar