Tvillingskap

Lyssnar på Feist och skulle kunna skriva ett långt smått patetiskt inlägg om seperationsångest och förväntansångest och GAD och panikångest och allt annat jag lider av men jag bespar er det. Det upptar nämligen inte längre en sån stor del av mitt liv, förutom ibland, som ikväll, när allt brast och när tanken och rädslan tog över.

Susanne åker om 3 dagar och usch, det känns jobbigt faktiskt, men till jul så är hon ju tillbaks...och jag börjar redan att planera saker vi ska göra då. Och jag tycker såklart att det är kul för henne att hon ska på äventyr. Men uff, vem ska de här månaderna göra o-PK-saker och myssaker med mig. Såsom ladda hem en hel säsong Topmodel och glo på avsnitt efter avsnitt, äta obscena mängder mat och sova över hos varandra. Älskar min syster mest i hela världen. Vi är så olika på ett sätt men ändå så lika och det är fint att ha en syster som inte bara är en syster utan också ens bästa vän. Att vara tvilling är nog faktiskt mitt livs största gåva.

Puss.

bild: min vackra syster