Sad days for puppets är kanske inte världens bästa liveband (de var dock tusen gånger bättre än Television Personalities då de spelade ihop på Debban i våras) men jag gillar verkligen dem på skiva. Deras EP gick varm tidigare i år och nu lyssnar jag på deras debutalbum Unknown Colors (hela är lyssningsbart på last.fm, dock inte på Spotify, 1-0 till Last.fm). Skivan fortsätter i samma spår som ep´n. Det är mycket nittiotalsfeeling, lots of gitarrer och vän flicksång, ett poppigt Jesus and Marychain möter Mazzy Star ungefär. De påminner mig mycket om mina vänner i Like Honey. Och enligt L.H påminner SDFP mycket om mitt band, good old Velouria. Har väl båda ganska rätt. Vi förvaltar samma arv iallafall.
Fin fredagslyssning det här.
Fin fredagslyssning det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar