att följa sitt hjärta

Har tänkt på en sak. Det här med att följa sitt hjärta, jag är så dålig på det. Det känns som jag i nästan hela mitt liv följt min hjärna istället för hjärta även om jag skulle vilja kunna säga att det varit tvärtom. Ibland önskar jag att jag var lite mindre rationell, att jag lät bli att tänka så mycket HELA tiden. Att jag vågat ta fler chanser, svårare vägar och som sagt i vissa fall följt mitt hjärta istället för hjärna. Att jag vågat bara känna istället för tänka.

Och andra sidan tror jag att när det kommer till känslor har jag varit så himla bra på att fokusera på de negativa att jag inte vågat beakta de positiva riktigt. Jag är tyvärr pessimist av naturen, vilket gör att positiva känslor gör mig osäker, rädd, förvirrad. Samma sak med det här med romantik. Om någon ens försökt "uppvakta" mig blir jag så lätt anti, misstänksam och skeptisk. I de fall då jag blivit lyckligt kär och haft förhållanden och då saker och ting kännts bra har jag på något sjukt sätt blivit livrädd och gjort allt för att hitta fel. Det är som att jag inte tyckt att jag förtjänar lycka. Det här är så himla svårt att förklara men det är iallafall en början att jag insett det här.

Ni då, mina hjärtan, har ni varit bra på att följa era små hjärtan?