Juldagen i Oxie

Juldagen och jag är kvar i Oxie. Jag sover, äter, myser och läser i Niclas Rådströms "En handfull regn" (rekommenderas verkligen *). Och vet ni, jag tror jag stannar här ikväll också. Trots att Sanna och Sandy lockar med glöggförfest och att Markus och Esteban är i stan och vill träffas så känner jag mer för att vara här med systeryster och familjen. Det är så fint att ha henne hemma! Vi ska spela ett nytt spel som heter Bezzerwizzer (passande för vissa delar av den här familjen) och mysa. Går ut imorgonkväll istället eftersom jag vill se Niccokick på Debaser då. Jag tror jag kan klara mig utan juldagsfestande det här året. Jag menar: det är ju mest massa människor från förr man springer på då och det är kanske inte det roligaste som finns ändå.

Den här julen har varit så fin, hoppas att det fortsätter så sen i helgen!
JULPUSSAR & STJÄRNSMÄLLAR från mig. Tänker på er..

* Läs bara det här stycket ur En handfull regn och ni förstår att den är bra.

"Vi är beredda till nästan vad som helst för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Vi kastar oss till golvet och försöker att med våra bara händer stilla blodflödet ur de sargade kropparna. Vi säger gång på gång att det man berättat för oss inte är sant, att man måste ha tagit miste, att det är någon annan det gäller. Vi går längs stranden som tror vi att den drunknade plötsligt ska komma oss till mötes och säga något om höstdagens höga luft. Vi ber de som samlats runt olycksplatsen att tala tystare så att de inte ska väcka de döda i bilvraket, bara för att vi ska få fortsätta att tro att de livlösa kropparna tillhör några sovande. Till nästan vad som helst är vi beredda för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Till allt är vi beredda, hela tiden sökande efter varje tänkbar utväg ur mörkret, innan sorgen griper oss med sina svarta fingrar och sliter oss ut ur hoppfullhetens trygga gömställe."