Lyssnar på Antony & the Johnsons nya och tänker att det är så vackert men samtidigt oerhört smärtsamt . Som om någon skar ut ditt brustna hjärta och serverade det på ett silverfat. Eller helt enkelt såsom livet oftast är, dvs just vackert men smärtsamt. Eller så är jag bara på dåligt humör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar