När jag lyssnar på Crystal Castles känner jag något slags lugn i kroppen trots att det borde vara tvärtom (musiken är ju i sig ganska kaotisk, väldigt speedad och smått experimentell). Satt och funderade på om det inte beror på att de har så mycket gamla TV-spels ljud med i sina låtar. Att deras musik påminner mig om min barndoms kanske lyckligaste stunder. Jag älskade data- och tvspel som barn ska sägas. Var smått besatt. När Susanne och jag fick vår Commodore 64 i julklapp grät jag. Av lycka. Sen tycker jag att de (C.C) är väldigt bra också. Kan inte bestämma mig för vilket Crystal-band jag gillar bäst...;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar