Magplask vs svanhopp

Jag har slösat bort så mycket av mitt dyrbara liv på att vara feg.

Ett exempel: Stod vid kanten på tians trampolin och velade fram och tillbaks. Gick några steg tillbaks. Tog sats. (....ett...två...tre...på det fjärde ska det ske.) Och så några kliv framåt. Tvärstannade såklart på kanten igen. Efter flertalet sådana försök tog jag den enkla vägen ut och gick ner till trean och kastade mig ut i ren frustration.

Det här är en liknelse som kan appliceras på stora delar av mitt liv. Till slut gick det så långt att jag på grund av feghet förnekade mig själv och det som fanns inuti och utanför. Jag tog sats så många gånger men vågade aldrig hoppa. Det var mitt livs största misstag och jag lovade mig själv, att aldrig mer. Aldrig. Nu menar jag inte att man ska vara dumdristig och detta varierar givetvis från fall till fall men; många gånger hellre ett magplask från tian än ett svanhopp från trean. Så sant, så sant.