Jag vet inte jag, men jag börjar faktiskt bli lite trött på alla dessa återföreningar av de gamla nittiotalshjältarna.
Det kommer ändå aldrig att bli samma sak som då, längst fram vid stora scenen på Lollipop 1995. Åh. Det var så bra. Då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men det var ju SKITDÅLIGT på Lollipop!! Falsksång utan dess like och de verkade lika spelsugna o glada för att vara där som zombies.
Jag älskar Roses men den där Lollipop konserten var ett skämt
Nej men hurra hurra hurra!
Hurra!
:)
Puss på dig bene
Anonym: I mina 18åriga öron var det alldeles fantastiskt.
Bra på Lollipop eller inte. Jag är så klart på många sätt skräckslagen för att se Stone Roses återförenas. De är ju världens bästa band för mig. Men försöker tänka goda tankar. Som öl, sol och manchester. Att dansa som bez till varje låt. Och alla hjältar som faktiskt har återförenats med värdighet.
Pixies, My Bloody Valentine, Stooges... Det kommer bli fint. Måste bli.
Skicka en kommentar