Easter

Påsken. När jag var riktigt liten var påsken en av mina favorithögtider. Den innebar nämligen påskpyssel på dagis, utklädnad till påskkärring (smink i hela ansiktet), mammas påskris och små kycklingar i odlat gräs på en bricka. Och framför allt innebar det påskägg. Pappas normalastora gömda påskägg med godis och fasters ENORMA påskägg med paketer i.

Och så kom oftast det resande Tivolit till Oxie. Åh vad jag älskade det. Speciellt godisregnet och virvelvinden. Och på TV sändes serien om Jesus som jag tittade på varje dag utom på Långfredagen för jag vågade inte titta då de korsfäste honom.

Blåmåndag, vittisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen, annandagpåsk. Jag kunde ramsan när jag var typ tre. Dagar som då betydde så mycket betyder idag inget särskilt alls. Jag tycker numera ingenting om påsken. Visst är det skönt att vara ledig men ibland är det allt trist att växa upp.