Det var med gråten i halsen jag nyss läste ut Sandra Gustafssons Maskrosungen.. Ni förstår säkert varför. Först tänkte jag sätta mig och tuschmarkera varenda rad som kunde vara skriven av mig likaväl, för där var en hel del. Men jag försökte koppla bort mina egna erfarenheter och läsa boken med en novis insyn, vilket gjorde läsningen lite lättare.
Jag är så glad att någon skrivit en roman om detta, jag önskar att jag hade orken att göra det själv.
Här är Sandras blogg och den ska jag läsa nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar