Ok jag tänkte recensera kvällens underbara spelning (det var så sjukt mycket bättre idag än igår) men jag känner att det räcker med ett ord egentligen.
KÄRLEK.
Idag förstod jag vad tidningarna skrivit om Chans friska person, hur mycket den skiljer sig från alkoholisten Chan. Jag såg en glad (och gravid ryktas det om) kvinna som gjorde det hon älskar allra mest: sjöng. Till er skeptiker, glöm aldrig att sång är lika mycket ett instrument som gitarr, bas och trummor. Jag kan verkligen höra hur ni surrar om att hon säljer sig och hur hon gör covers och låter sig kompas av ett gäng studiomusiker. Glöm då inte att "studiomusikerna" består av etablerade rockmusiker som Jim White och Judah Bauer och att Chan kanske lagt undan gitarr och piano till förmån för sin röst. Och covers...hm..kan man ens kalla det det?
Jag har sett henne kanske 4 gånger innan? Varenda gång har varit en pina eftersom hon inte trivts med det hon gjort. Hur jävla vacker musiken än varit så har inte konserterna kännts bra. Tom igår var jag som på nålar. Idag kändes det bra och...
jag fick en blomma idag igen.:) och ett och annat "I love you"
och vet du Chan: Fan...I love you too.
Helt sanslöst jävla mycket. Du är min hjältinna. För att låta dramatisk och som att jag vore fjorton (jag har ju aldrig varit ngt boybandfan-tar igen för all idoldyrkan nu): jag tror att du gjort mitt liv lite bättre under de här 8-9 åren du nu varit vid min sida. I glädje och sorg som man säger;) Idag var det i glädje. Jag är lycklig. Du verkar lycklig. Jag kommer att somna tryggt.
Löv & Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar