Jag lyssnar på Joel Almes Master of Ceremonies och längtar till västkusten, räkor, sommarkvällar och salta bad. (Haha det är sant-jag säger det inte för att låta pretto eller ngt.) Inte för att jag någonsin tillbringat somrarna i Skagen men det är väl aldrig för sent? Joel Almes musik osar västkusten och framförallt Göteborg då. Jag tycker faktiskt att man HÖR att denna man är därifrån. Örat har vant sig efter år av musik från SOOL, Håkan, BD osv. Ändå skiljer sig Almes skiva från nämnda band. Det är storslaget, det är somrigt, småfalskt, det är soulig pop med stråkarrangemang, stundtals högtravande och likt Weeping willows, men jag gillar det. Kanske inte helt nyskapande, men tillräckligt fint för att jag ska vilja dansa mig svettig till "The queens corner" varenda utekväll denna sommar. VARENDA.Och jag gillar hans "A summers youth" lika mycket som Hästpojkens "Utan personlig insats". (Han spelar bas i HP för er som inte vet och låten är densamma fast med olika text). Jag ger Alme 3/5.
På fredag spelar han på Debaser Malmö. Får se om man kommer dit, ska på inflyttningsfest först, men det vore skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar