Det är inte utan att man känner igen sig i sjuttonåriga The Drowners blogg.
Jag läser och ler och minns mig själv som sjuttonåring. Det är lite som om tiden stått still. Att nittotalet aldrig blev tvåtusental. Britpop, Londonlängtan och Andres Lokko.
Vad fint att någon för arvet vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar