29+, trött och sliiiiden:

2 days to go.

Five minute dream

Tindersticks var så fint igår (och nu kommer ni tycka att jag är patetisk men både Susannes och mina tårar sprutade hejvilt). Är man redan lite nedstämd så är inte Tindersticks känslomässiga musik den bästa medicinen. Men det var jättejätte bra. Idag är jag glad igen, dels för att min allra käraste Sandy kommer hem och dels för att jag slutar tidigare idag (15.00) och sen är jag ledig i fem dagar. Blir som en minisemester. MYS. På de fem dagarna ska jag hinna fira lite valborg, demonstrera, äta på japansk restaurang, se sebadoh på KB, ha tårtkalas och fylla trettio...mm.

Föresten, mina vänner i Like Honey är tydligen äntligen klara med sin fullängdare. (Träffade Johanna, hon på bilden, på tåget hem och hon berättade det). Ni kan lyssna på "Five minute dream" från skivan här. Låter lovande tycker jag:)

spy

Jag tittar på klipp om det där hemska som uppdagats i Österrike och håller på att kräkas och förvånas över hur något sånt här kan hållas hemligt i en fjärdedels sekel. Och hur kan barnen ha överlevt?, inte bara med tanke på att deras pappa också är deras morfar, utan också med tanke på att de aldrig någonsin hade sett solljus? Jag är förundrad över människans överlevnadsinsikt och samtidigt äcklad över människans ondska och sjuka beteende. Jag sitter här och håller på att kasta upp (jag överdriver inte). Men jag ska inte, tänkte inte köra någon repris på lördagskvällen. Enough said.

Imorgon..

Imorgon kommer hon hem, mina bästa vän i hela världen, efter 3 månader i Norge. Det har varit så tomt utan henne men samtidigt har tiden gått snabbt. Imorgon ska vi dricka öl i solen, hon och jag, och ordningen kommer vara återinställd. På fotot ovan sitter hon, något sliten, men ack så söt, på Emmabodafestivalen (förra sommaren).

So busy chasing dreams, I left myself behind

Ikväll: Tindersticks på vega. Ska bli finfint. Dying slowly är en av de bästa Tinderstickslåtarna och kolla videon, UNDERBAR!

Tvillingarna Hedlund

Finns inga ord. Sådana små underverk. De är så fina:)

Jag och Cindy

Det var mysigt på utflykten till Louisiana idag. Det är ett sånt privilegium att trivas så bra med sina arbetskamrater. För trivs i gruppen, det gör jag. Trots att de här människorna är mycket äldre och väldigt olika mig och har helt andra yrken (i mitt arbetslag finns bla en vaktmästare, en ekonom och en videotekniker) så känner jag mig hemma och att jag kan vara mig själv fullt ut. Det är skönt. Lite annorlunda är det med de kollegor som är lärare och proffessorer. Gillar många av dem men känner mig ändå inte riktigt trygg i allas sällskap.

Louisiana då. Cezanneutställningen var väl lite halvsömnig och jag fastnade såklart mest framför Cindy S (jag tycker att Cindy Sherman är BÄST) och Andy W och så det där coola maffiga videoverket av en konstnär jag inte minns namnet på. Köpte lite böcker till bibblan också.

Ikväll ska jag hänga med mina favoritbibliotekarier.:)

bilder: jag o min Cindy Shermanplanch-jag är så pretto så jag spyr.

Yepp

Så, nu har jag och min eviga följeslagare Sandy vars en biljett till way out west. Göööteboorg here we come. Ska bli fint att se Sonic Youth på svensk mark igen. Jag är en sån supernörd så jag brukar drömma (återkommande) att jag träffar dem och lär känna dem, sen blir jag lika besviken varje gång jag vaknar. Hehe, men de är ju så fina, mina hjältar. Flaming lips, Okkervil river, Iron & wine, Sigur ros, The National, Lykke li mfl ska också bli kanon. Nu ska jag till Louisiana på jobbutflykt.

Devendra o Nathalie

Snacka perfekta paret...fnyys;)

Vårskrik

VÅRSKRIIIIIIIIIIIIIIIIK!!!

Marijne NU

Haha hittade henne på myspace.

42 år och nybliven mamma verkar det som. Och sångerska i Cowboy racer.

Marijne

Måste posta en video till. Det här var vår stora idol. Marijne Van der Vlugt. Hon var sångerska i Salad och programledare för Alternative nation. Åh hon har silvertrousers i denna video. Haha. Det är så klockrent. Det var så här vi ville se ut. Sandy färgade tom håret som henne.

Fick ett brev av henne en gång. Mycket stolt.

(Dinosaur Jr) J Mascis interview on Alternative Nation 1993

Ok kids. Ännu mer 90talsnostalgi. För er konfirmander: På 90talet fanns två sjukt bra program på MTV. 120 minutes och Alternative nation. Man kan hitta många fina klipp därifån på youtube. Det är så fint att drömma sig tillbaks till tonårsrummet, där Susanne och jag satt klistrade framför dessa program. LOVED IT! Det var en sån härlig tid, så opretto liksom. Va fan hände egentligen?

Evan Dando Thrasher (Neil Young cover)

Merry me Evan, Merry me!;) Haha.

Önskelista

Ok. Tips på presenter till 30åringen. (Ni behöver verkligen ej köpa något men om ni måste så.)

-Biljett till konserten med Television personalities och Sad day for puppets på Debban.
-Miranda Julys bok "Ingen hör hemma här mer än du".
-Smink och skönhetsprodukter-tycker det är skittråkigt att köpa det själv så typ mascara och ansiktskräm och sånt behöver jag jämt.
-Öronhängen.
-Biljett till Dinosaur jr på vega i juni (dyrt men..)
-Någon söt/fin liten väska man kan ha när man går ut.
-Roliga leggings/knästrumpor-gärna från American apparel;)
-Boken "Love is a mixtape"-R Sheffield
-Bubbelvin
-Blandskivor
-Någon fin sjal/somrig halsduk

Docs

Jag tror bestämt att jag ska köpa mig ett par docs i höst. Haha, trodde nog aldrig att jag skulle vilja äga ett par igen, men det vill jag. Jag är väl mer påverkad av nittiotrenden än jag trodde. Det är inte så att jag någonsin tyckt att det varit fult eller så, det har bara varit helt out of question.

När jag var femton konfirmerade jag mig endast för att jag skulle få pengar till ett par doc martens (alla ni kristna läsare kan ju hålla för ögonen nu). Jag köpte mina första svarta 7-håls med stålhätta kort därfter. Åh vad jag älskade dem. De kvarstod som favoriter även efter att jag köpt lila dito. Men i höst tror jag att jag köper ett par utan stålhätta, det matchar mer min tantålder. Jag menar, man är ju inte lika hård längre.

bloggreklam

Måste bara göra lite reklam för den här bloggen.
Så fin blogg av en lika fin människa. Eller ja jag känner ju inte henne men det verkar så. Blir helt inspirerad. Tyvärr är jag ju inte lika duktig på layout osv. Jag tycker att ni borde kika in.

det bästa

Det bästa med att vara chefsbibliotekarie Madeleine Bergquist är att själv bestämma över inköp. Det är lite som julafton ibland, som nyss då Banksys "Wall and piece" ankom. Jag vet vad jag ska bläddra i under solen på min lunch.

uppmaning från er guru

Alla ni som ännu inte lyssnat på nya M83-skivan måste göra det genast.
Framför allt på Graveyard girl. Ren och skär perfektion. Jag blir helt till mig!! Favoritlåten just nu helt klart!

Attans...

Attans också att BD ska göra sin avskedskonsert på WoW. Nu kommer kidsen köpa upp alla biljetter innan jag hinner köpa och jag MÅSTE ju se mina älskade SY för typ femtielfte ggn. Jag känner hetsen, jag känner hetsen. Sandy kom hem NU och hetsa med mig.

himmelsblå

Mina älskade himmelsblå conversegympisar (inköpta i New york FOR YOUR INFORMATION) matchar Malmös vårhimmel alldeles utmärkt. Äntligen fylls dagarna av sol & parkhäng igen. Synd bara att jag mestadelen av dagarna sitter inomhus och katalogiserar. Jag tycker jag borde få en laptop så kan jag sitta på khm´s skolgård och jobba;)

e.m.o

Varje morgon då jag går till jobb passerar jag entrén till KB (för utomsocknes läsare: Kulturbolaget-ett konsertställe/nattklubb). Det händer inte alltför sällan att det sitter ett gäng kids i svart spretigt hår, mycket kajal och rutiga tygskor utanför. Imorse passerade jag ett gäng sådana (emokids om man ska tala klarspråk) i sällskap av sovsäckar och festisflaskor. De såg nyvakna ut och jag antog att de suttit där hela natten, minst. Och så såg jag att något band vid namn Aiden (???) ska spela kl 20 ikväll. De ska alltså sitta där i ett halvt dygn till innan de får entra KB´s dörrar. Jag log och tänkte att jag ville berätta för dem om mina åtta timmar på Olympen innan Suede 1995? och om alla de gånger jag frusit röven av mig för mina hjältars skull. Och så ville jag lära dem alla knep om att trängas och om att lyckas ställa sig längst fram utan att köa i en halv evighet (ställ er på sidan bara). Men jag ångrade mig och såg framför mig hur de skulle avfärda mig som en tant förklädd i cheapmondays, poppiga gympaskor och lila palestinasjal. Och samtidigt som åldersångesten gjorde sig påmind, gick jag vidare, glatt medveten om att jag aldrig någonsin behöver vara femton igen.

Lista

Annika utmanade mig...:

A is for age: 30...om en vecka typ..aaangst
B is for booze of choice: En riktigt kall hoegaarden
C is for career: Jag är ju konstbibliotekarie och leker rockmusikant på fritiden
D is for your dad's name: Lars
E is for essential items to bring to a party: Ett leende och en flaska vin
F is for favourite song at the moment: Graveyard girl-M83
G is for favourite game: Retro, rappakalja osv
H is for home town: Malmö
I is for instruments you play: Gitarr
J is for jam or jelly you like: Jordgubb
K is for kids: Nä. Inte än, kanske sen.
L is for living arrangements: Bor i en minilya på 27 kvadrat på Möllan.
M is for mother's name: Margret
N is for name of your crush: Passar denna
O is for overnight hospital stays: När jag var liten och öronbarn blev det mga sådana och sen när jag bröt armen i trean.
P is for phobias: Höjder
Q is for quotes you like: "music is life, life is music"
R is for relationship that lasted the longest: Hitills: 2,5 år kanske?
S is for sexiest living creature: Skulle kunna va Devendra Banhart eller VV i the Kills.
T is for time you go to bed: Vanligtvis runt 23-00
U is for underwear: Hipsters, gärna i bomull. Enkla BH´s.
V is for vegetables you love: ALLA!
W is for weekend plans: Förortsfest deluxe och födelsedagsfest hos Martin.
X is for x-rays you've had: MÅNGA. Senast för ett år sen då jag skadade knät.
Y is for yummy food you make: ? Andrea säger att jag lagar bra soppa;)
Z is for zodiac sign: Oxe
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Susanne
Ä är för älsklingstrend: Är både tveksam till och överväldigad av att the 90ies är tillbax! Så länge jag får välja ut godbitarna så.
Ö är för en önskan just nu: Att tvillingarna Ebba och Elliot håller sig friska och att allt kommer gå bra för deras mamma Andrea.

Listen up kids: Så här var det på 90talet

Var tvungen att sno denna från Therese Svenssons blogg.

En av de saker jag saknar mest från the 90ies är bannemej 120 minutes.

Inställt

Åh vad tråkigt. Eric´s trip ställer in sin europaturné.
Jaja. Har mycket roliga spelningar framför mig ändå.
Närmast: Tindersticks på tisdag:D

kotten

Stackars kotten.

Välskapta barn

Så var dom här. Tvillingarna. Enligt uppgift världens vackraste barn. Ser sjukt mycket fram emot att träffa dem.

Ebba & Eliott.

Höll seriöst på att börja lipa när jag fick Deas mess om att allt gått bra. Lyckokänslorna vällde över. Hade nojjat som fan hela dagen också. Ibland e det sjukt jobbigt att lida av förväntansångest. Jag tror alltid att det värsta har hänt/ska hända...Men nu gick allt vägen och våren är här=PEPP.

Saturdays=youth

Oj oj oj. Endel spår på Saturdays=youth är ruskigt bra. Snackar nya M83-skivan nu för er som ej visste. Det är så fint att det går att finna spår av shoegaze i så mycket ny musik nuförtiden. 90talet är verkligen back på diverse sätt och vis.

You are my sunshine, my only sunshine

Vår vår vår, sol sol sol.
Äntligen.
Helgen har bestått av vin med flickorna, yellespelning på jeriko, häng i solen med systeryster, TVkväll med räkor och krabbelurer (ej samtidigt dock), hjälpt Erica o PJ att flytta. Ungefär det. Nu lyssnar jag på nya Death cab-singeln och är positivt överraskad. Låter väldigt trevligt det här. I och för sig är väl det mesta de gjort på skiva jättebra, bara det att jag inte gillade dem live=blev lite anti dem där ett tag.

Imorgon...då kommer tvillingarna till världen med hjälp av kejsarsnitt. Håller tummarna för att allt kommer gå smidigt. Puss till dig Andrea och fett lycka till nu:D Älskar dig.

Vill ha!

Naiv Super

Länge sen jag tipsade om en bok i bloggen vilket sänker min image som bibblistant. Så here we gå:
Naiv. Super-Erlend Loe
Det är en lättläst men charmerande roman om en ung mans funderingar över livet och vardagens tristess. Gillar Loes språkliga stil väldigt mycket..

paranoid park

Paranoid Park. Åh. Underbar film. Snyggt foto. Bra soundtrack. Intressant story. Bra dialog. LOVED IT. Om jag åker till Portland ska jag undersöka om denne skateboardpark finns på riktigt.

världens bästa missbildning

Flickorna på bilderna är till 99% enäggstvillingar enligt DNAtestet som utfördes förrförra året. Har alltid undrat. Känns konstigt att veta.

Hästaband och Kattkvinna

Roskilde lineupen är klar.
Dessa skulle jag vilja se ifall jag nu åker dit (som assistent;)..):
Adele
Band of horses
Battles
Black mountain
Bonnie Prince Billy
Cat power
Chemical brothers
Duffy
Efterklang
José Gonzales
Gossip
Grinderman
Hot chip
Joan as policewoman
Kings of lion
Liars
Lykke li
My bloody valentine
Kate Nash
The Notwist
Pascal
Radiohead
Raveonettes
Säkert
Teitur
Yeasayer
Neil Young

Kanske inte världens mest lockande eller överraskande lineup (jag menar ska jag ta mig till roskilde ska det verkligen vara SJUKT bra lineup,iallafall om jag ska betala för det;)..), förutom hästabandet och kattkvinnan då. Och de där gamla indierävarna och gubben från Kanada såklart! Och det är iof verkligen inte fy skam!

I won´t stop råwkenråll

never.

Dåså..

Så. 190 pix fattigare.
Men en CAT POWER-biljett rikare:) Köp ni också! (via Debaser Malmös hemsida)
[Har för mig att jag för någon månad sen skrev att jag önskade att hon kom hit o spelade, att det skulle bli en fin 30årspresent och dra på trissor: min önskan gick i uppfyllelse..:) Men OBS: Har som sagt redan köpt biljett så få inte för er att ge mig en sådan i födelsedagspresent..haha]

Ett litet musiktips

A Sunny day in Glasgow frontas av enäggstvillingarna Lauren och Robin Daniels (och låter ungefär som My bloody Valentine, fast mer 2000-tal).

Det är något med tvillingar i rockband alltså;)

Lyssna.

Möllan hills

Pressrelease för nya Debaserklubben Möllan Hills.

"MÖLLAN HILLS - NY INDIEKLUBB PÅ DEBASER

Trött på bloggtechnohousetrancemixar? Längtar efter solig sommarpop? Saknar dina bleka Converse? Undrar vad Secretly Canadian släpper nuförtiden? Sugen på att sjunga Hefnerhits på scenen? Spela pingis i parken? Skriva kärleksförklaringar med läppstift? Se världens bästa indieband live på en och samma klubb?

Då är Möllan Hills din nya favoritklubb."


Trött på bloggtechnojada-jada: JA
Längtar efter solig sommarpop: JA
Saknar dina bleka converse?: JA, SÖRJER DE JAG KASTADE FÖRRA VECKAN
Undrar du vad SC släpper? JA, BÄSTA SKIVBOLAGET TYP
Sugen på att sjunga Hefnerhits: KAN INTE SJUNGA MEN WHY NOT
Spela pingis i parken: JATACK!!!!
Skriva kärleksförklaringar med lipstick: TVEKSAMT, JAG ÄR BITTER
Se världens bästa indieband live?: SJÄLVKLART

Tack tack tack.

Det FINNS en Gud!

Cat Power till Folkets Park måndagen den 7 juli.


LYCKORUS deluxe!

Page France

Varför har ingen sagt till mig tidigare att lyssna på Page France? Jättebra ju.

The greatest

Andrea berättade idag att tvillingarna ska födas till Cat powers "the greatest". Jag kan inte tänka mig något vackrare.

Intressepil

Jag har köpt en rosa digitalkamera. Min gamla var jättekonstig, va något fel på blixten tror jag. Har lekt med den nya ett par timmar nu. Det första kortet jag tog blev suddigt, men jag gillar det. Känns bra att gömma sig bakom en dimridå. Självförtroendet är inte så stort idag. PMS is the shit.

tecktonic wtf?

Och jag har föresten köpt biljett till Yelle på jeriko på fre. Ska bli skoj.

Och nä, jag har inte så sjunkit så lågt att jag tänker dansa sån där tecktonicdans med NU-ravekidsen. HOPPAS JAG, HAHA.

You are like a hurricane

Jag lyssnar på Neil Young. Unpluggedskivan.
Jag var typ 15 när den spelades in och visades på mtv. Minns att jag såg det och redan då tyckte jag att det var jättebra, trots att Neil var en gubbe jag inte visste så mycket om. Men så samarbetade han med mina dåvarande husgudar Pearl jam och han växte ännu ett snäpp i mina tonårsöron. Jag tycker fortfarande att han är sjukt bra och unpluggedskivan är nog min favoritskiva att somna till. Brukar ni somna till musik? Vilken?

Idag kom nog våren föresten. Det bränner faktiskt lite på mina kinder efter en fin eftermiddag på Mys på St Knuts. Förutom sol och fika har helgen inneburit underbar blonde redhead-spelning, balkonggrillande och ett och annat psykbryt.

she

Lyssnar på Marianne Faithfull och längtar bort. Jag tänker mig en dimmig bar i New York. Mitt emot mig sitter Sandy i silversandaletter och röda naglar. Vi dricker GT och pratar hela natten, så som bara bästa vänner gör. Det är vi, natten och Marianne Faithfull i staden som aldrig sover.

2, 5 vecka till jag får träffa henne. Under helt andra omstädnigheter dock, men det kommer bli så fint. Saknar min bästa sååå mycket.

Hilfe

Jag har startat en facebookgrupp som heter "Bitterfittor of the world unite". Mest på skämt men lite allvar ligger det i det. Jag tror att jag ÄR ganska bitter. Menar inte att klaga men när man gång på gång blir varse (egna erfarenheter, vännernas dito och allt skit som händer runt om i världen )om det faktum att (män)niskor svinar, härjar och sviker hit och dit då är det bannemej inte lätt att låta bli att vara bitter. Någonstans finns det dock en naiv liten godtrogen jävel inuti mig. Då är det bra att ha sina fina bitterfittevänninor som talar en till rätta. Tänk att det var såhär jag skulle känna några veckor innan jag fyllde 30. Bitter OCH gammal. Hjälp.

Marimekko

HM´s tribute to Marimekko.
För att använda det där ordet som jag tycker är lite fjantigt:
SÅ FÖRTJUSANDE!

Rainer Maria - Ears Ring

Jag är väldigt ledsen för att jag aldrig fick se Rainer Maria live. Tror aldrig ens de besökte Sverige innan de splittrades för ett par år sen.

Spåkpoliser: Lystring!

Läste genom förra inlägget och ja, jag vet att det innehåller mycket språkliga fel. Jag orkar dock inte lägga krut på att korrigera dem, det var ganska jobbigt att bara skriva ner det.

Min mamma

Jag skriver inte det här inlägget för att ni ska tycka synd om mig. Jag skriver det för att jag vill att ni ska förstå. För jag tror att det är många som inte förstår eller är alls kunniga i det här ämnet. Inte ens jag. Men jag försöker iallafall. Det handlar om psykisk sjukdom. Det finns inget som gör mig argare än felaktiga användningar av ordet "schizofren" eller inskränkta människor som skrattar "åt den galna kvinnan på bussen..hon som pratar med sig själv". Det är av de här anledningarna jag väljer att skriva detta inlägg.

Min pappa var 20 år när han för första gången träffade min mamma, då blott 14 år gammal på en buss. Mamma som såg äldre ut än hon var, var en otroligt vacker och glad men känslig tjej med hyfsade betyg och långt blondt hår. De blev ganska snabbt ett par och var tillsammans i 10 år innan vi föddes.

När mamma var 24 år blev hon gravid med tvillingar. En otroligt komplicerad graviditet där hon fick va inlagd 5 månader innan vi föddes. Under denna sjukhusvistelse var hon hela tiden otroligt rädd för att förlora oss. Stressen av detta och stressen som två nybakade skrikiga ungar innebär knäckte henne. Det är vad hon själv säger och det är vad jag och alla andra tror och vet.

När jag och min syster var ungefär två år gamla blev vår mamma inlagd på sjukhus. Jag minns självklart inte det här, men jag har fått berättat för mig att hon var väldigt deprimerad och att hon, när vi kom på besök, förnekade att vi var hennes barn. Hon blev utskriven, utan någon medicin och med en kurator som skyllde hennes problem på hennes far, min morfar och på hennes man, min pappa. På åttiotalet var den freudianska psykologin ledande och allt handlade om att hitta lösningar i det förflutna.

Så gick åren och vi levde ganska normalt om jag minns rätt. Vi var en ganska typisk förortsfamilj, mamma, pappa och blonda små tvillingar i likadana koftor. Så en dag när jag, min syster och mamma skulle åka till Halland för att bo en tid i mormor och morfars sommarstuga förändras allt. Pappa har berättat att mamma var helt normal, glad och lugn när vi åkte. Han minns att han slängde slängkyssar efter bilen.
Några timmar senare ringde morfar och bad honom komma och hämta oss. Pappa har sagt att när han kom till stugan så SÅG han direkt i hennes uttryck hur något förändrats. Han såg sjukdomen.

De fortsatte att vara gifta, men under plågsamma förhållanden. Mamma pratade med grannar om att det var pappa som var galen, om hur jobbigt det var att leva med honom. Så en dag försvann hon och var borta någon dag utan att någon visste vart. När hon kom hem satt hon och fnissade för sig själv. På frågan var hon varit svarade hon att hon träffat några forskare från USA och att dessa hade opererat in en dator i hennes hjärna.

Pappa har berättat om hennes kraftiga humörsvängningar och om hur rädd han var. Han brukade låsa dörren till mitt och mins systers sovrum för han var rädd för vad hon skulle kunna göra.

Året innan vi började skolan skiljde de sig, på mammas begäran. I början var det nytt och spännande att bo varannan vecka i ett nytt rum med färgglada Ikeamöbler och med nya lekkamrater en trappa ner. Men med en mamma som ömsom grät, ömsom skrattade och pratade med sig själv, blev veckorna ganska snart olidliga. Jag och syster min brukade låsa in oss på toa och bygga kojor där som vi sov i. Det blev som att vi ville bygga en bättre, vackrare värld, där vi kunde gömma oss för mammas sjukdom. Lägenheten vi bodde i blev allt skitigare och skitigare och jag minns det gula kalket som tog över hela badrummet. Dessutom "smygrökte" mamma på toaletten vilket gjorde att det stank rök varje gång toalettdörren öppnades.

Susanne var alltid mammas (eller ska jag säga sjukdomens) favorit. Jag fick ständigt höra hur mycket sötare hon var, att jag var en jävla Bergquista-unge som bråddes på min far. Susanne däremot fick hur hur lik hon var mamma, hur mycket de påminde om varandra vilket gjorde henne livrädd och ängslig. Susanne grät alltid. Jag minns att vi en gång inte kunde gå på bio för att Susanne var så ängslig och grät. Minns att jag hatade henne en sekund för det.

På somrarna bodde vi en månad med mamma, morfar och mormor i deras sommarstuga. Vi längtade hem varje dag. Vi räknade dagarna tills vi fick komma hem till pappa, till tryggheten, igen. Mamma försvann på långa skogspromenader, morfar försvann till bykrogen och mormor som tidigare också varit inlagd för psykisk sjukdom, försökte väl så gott hon kunde.

Efter hand fick mamma mindre och mindre vårdnad om oss. Efter något år var vi bara hos henne några timmar varje lördag. Varje lördag gick ut på samma sak: Vi kom dit, åt, fick veckopeng, köpte vars en serietidning och sen sov vi. I timmar. Allt för att slippa vara vakna. Jag tror att vi sov ca 75% av tiden vi var där. Ibland kom hon på besök på skolan vi gick. Jag skämdes så fruktansvärt mycket över henne. Över hennes uppenbara sjukdom som ingen förstod, inte ens jag. Alla bara visste att vår mamma var sjuk, det var inget man pratade om.

Men så blev mamma inlagd på sluten vård och senare placerad i ett gruppkollektiv för psykiskt sjuka och missbrukare i stan. En gång var vi där på julfest. Vi såg mamma och hennes nergågna rumskamrater sjunga julsånger och göras till åtlöje. Jag mådde helt sjukt illa av det. Trots att jag var typ 12-13 så såg jag hur de behandlades som barn, som förståndshandikappade, som människor utan normalt IQ. Det gjorde mig fruktansvärt förvirrad för jag visste att min mamma var precis lika smart som alla andras mammor. Kort efter detta förlorade vi kontakten helt. Om inte ett vykort var tredje månad räknas som kontakt. Varje vykort innehöll samma meddelande: Jag älskar er.

När vi var 15 och konfirmerades, kom hon. Hon var extremt smal vid den här tidpunkten och tänderna var totalt förstörda av alla mediciner. Hon såg ut som en heroinist. Jag ville bara försvinna därifrån men efteråt förträngde jag allt igen. Jag pratade aldrig med någon om henne. Det gjorde som sagt ingen...

Så gick fyra år utan någon som helst kontakt. En tid då jag gick från att ha varit osäker pluggis utan någon någon egentlig identitet, till en musikälskande och ganska glad tjej med hyfsade betyg, ett eget rockband och många liksinnade vänner. En tid som i mångt och mycket formade mig till den jag är idag. Under den här tiden upplevde jag också min första panikångestattack utan att förstå vad det var. Otaliga läkarundersökningar visade att jag var frisk men ändock svimmade jag på lektionerna och hjärtat slog dubbelslag.

Några dagar innan vi skulle ta studenten träffade Susanne på mamma av en slump, vilket resulterade i en lång tid av fruktansvärda panikångestanfall, deppression och psykologbehandling för Susanne och senare även för mig. Det som vi förträngt under så många år kom som en chock. En chock som varade länge länge. Men allt blev bättre. Vi sattes båda på medicinering med Fontex (antideppresiva) och fick vars en psykolog vi fick förtroende för. Vi fick i samband med detta veta att vår mamma led av schizofreni.

Under den här tiden flyttade mamma till en egen lägenhet i ett gruppboende och vi började efter hand hälsa på henne oftare och oftare. En gång i månaden blev standard även om det var perioder då vi inte sågs på ett halvår. Ångesten kom och gick och jag avverkade några psykologer till och fortsatte med medicinen. (Jag äter idag fortfarande två olika antideppressiva mediciner och vill och lär fortsätta med det hela livet). Allra störst var dock rädslan. Rädslan för att själv bli sjuk. Därefter kom känslan av skuld.

För 2,5 år sen kom Susanne och jag i kontakt med Individuell människohjälp. De hade utformat ett program för vuxna barn till psykiskt sjuka som vi började i. Det var en slags gruppträffar/terapi där den egna självkänslan stod i centrum. Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Spärren och skammen inför att prata om det hela försvann helt och jag är idag inte det minsta rädd för att prata om min mamma och hennes sjukdom. Jag ljuger om jag säger att jag inte alls är rädd för att bli sjuk själv, men rädslan har givetvis minskat drastiskt. Jag vågade tom fråga mamma om hennes sjukdom och hon berättade om rösterna och om datorn i hennes hjärna. Rösterna som numera var snälla men som varit så elaka...

Jag älskar min mamma otroligt mycket. Men hon är inte och kommer aldrig att bli min "mamma" så som ni ser på era mammor (vanligtvis). För den sakens skull skulle jag aldrig i världen byta ut henne. Tyvärr är vår kontakt väldigt sporadisk och det senaste året har jag bara träffat henne en gång...Varje besök är ett själsligt intermezzo. Det är hårt att se sin mamma, i den rökiga dimmiga, smutsiga lägehenheten, bolmandes på cigarett efter cigarett. Allra värst är det att höra henne kommunicera med "rösterna".

Om jag får skylla allt det här på någon så skyller jag på psykvården. Min mamma fick aldrig den hjälp hon behövde. Hon var psykotisk men medicinerades inte utan fick kuratorshjälp för "relationsproblem". Medan freudianerna koncentrerade sig på att göra morfar och pappa till syndabockar sjönk hon djupare och djupare in i sin sjukdom. En sjukdom som nu också är hennes liv. Och för alltid kommer att vara.
Det är så synd.

Min egen psykiska ohälsa är i mångt och mycket grundad på att jag inte fick någon hjälp som barn. Inte ens min pappa erbjöds någon hjälp. Vad jag vet har detta förbättras och idag får barn till psykiskt sjuka stöd och terapi i liknande former som de gruppsamtal jag deltog i när jag var över 25. T J U G O F E M. Det är ett tredjedels liv. Men lyckligtvis har jag haft en otroligt fin pappa och en faster som blivit som en stand in-förälder. Och min syster. Hon är mitt allt.

Bild: Jag o Syster. Pappa o Mamma

Dagens låttips:

Skinny love-Bon Iver

[Come on skinny love just last the year
Pour a little salt we were never here
My, my, my, my, my, my, my, my
Staring at the sink of blood and crushed veneer

I tell my love to wreck it all
Cut out all the ropes and let me fall
My, my, my, my, my, my, my, my
Right in the moment this order's tall

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
In the morning I'll be with you
But it will be a different "kind"
I'll be holding all the tickets
And you'll be owning all the fines

Come on skinny love what happened here
Suckle on the hope in lite brassiere
My, my, my, my, my, my, my, my
Sullen load is full; so slow on the split

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted?
Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?]

SJUKT BRA!

WHY?

Why?, från kalifornien, spelar enligt lastfm "hip hop-indierock". (Det är så kul det här med genrer. Under min barndom fanns typ pop, rock, hiphop, hårdrock, metal, synth osv (nu låter det som jag är född på stenåldern), men nu är genrerna så många även inom "min" genre att jag verkligen inte kan hålla reda på dem. När jag gick bibliotekarieutbildingen läste jag ett examensarbete där två tjejer utvecklat en tesaurus (ämnesordslista) över musikgenrer. Denna var sannerligen inte okomplicerad.)

Iallafall, Why? är riktigt bra och även om jag skulle vilja påstå att de låter mer Pavement än Public enemy så leker de med genrer på ett roligt sätt. Lyssna!

Tomorrow Tomorrow

The pepp is enorm!

Fatti nadi

Nu fattar jag inte grejjen igen.
Markus Krunegårds skiva....var tvungen att stänga av. Flåt Markus, jag gillar dig i laakso men detta var hemskt.

Duffy

Av någon anledning tänker jag på ordet bombnedslag när jag ser och hör Duffy.

Bernard gör rätt i att välja Duffy framför Brett.

experts from a love circus

Igår kväll somnade jag till tonerna av Lisa Germano. Hennes musik fick mig att tänka på och i viss mån sakna de två människor jag älskat allra mest (förutom familj och vänner då). Jag har inte varit kär speciellt många gånger i mitt liv, jag skulle vilja påstå att det går att räkna på fem fingrar. Endel gånger har det varit olyckligt och gjort extremt ont. Andra gånger har det varit lyckligt men samtidigt olyckligt på många sätt. Jag tänker dock inte fokusera på det olyckliga nu. Jag har kännt mig ganska bitter på sistone och tänkt och undrat varför jag aldrig lyckas med det här som kallas kärlek. Därför kändes det bra då jag igår tänkte på det BRA som faktiskt varit. Två långa ordentliga förhållanden har jag avverkat...det var de här människorna Lisa Germano fick mig att tänka på.

Första gången var kärleken en lång, snygg och tanig ung man med vita jämna tänder, otvättat hår och trasiga kläder. Han var en extremt duktig sångare och gitarrist men gillade även krukväxter, matlagning och att sy. Den här unge mannen var väldigt annorlunda alla andra människor jag tidigare träffat och jag trodde aldrig aldrig att han skulle titta åt mitt håll. Precis som jag hade han sjuk humor.

Andra gången slog kärleken ner som en blixt ifrån klar himmel och uppebarade sig i form av en prickig vacker ängel med långa ben och långt ljust hår. Jag brukade skämta med henne och säga att hon såg ut som hon var tagen ur en reklam för "Barnängens barnshampoo". På något sätt påminde hon mig om mannen jag beskrev ovan men var samtidigt väldigt olik. Vackrare sångröst än den som tillhörde ängeln fick man leta efter. Andra talanger jag föll för var hennes drivkraft, hennes engagemang och hur hon fick mig att känna mig som den finaste flickan i världen.

Jag skriver om dem som att de inte finns mer, det gör de självklart, både i mitt hjärta och i verkliga livet och jag har sporadisk kontakt med dem båda. Men det ÄR ju så, att människan de VAR då..för mig sakta men säkert suddas ut...Men de kommer alltid ha en given plats i mitt hjärta, de såg MIG, de älskade mig tillbaks och fick mig att känna mig trygg. De gillade mig precis som jag var. Ibland saknar jag den känslan oerhört mycket.

that´s what friends are for

<3

The Tracey Fragments

Såg nyss den här filmen. Den var inte bara sjukt snygg, den var bra också. Att huvudrollen görs av Ellen Page (Juno, Hard Candy) och att musiken görs av en orkester vid namn Broken social scene gör inte saken värre.

smidigt

Det är så actionfyllt att vara bibliotekarie. Nyss fick jag ett helt lass böcker i huvudet när jag skulle sätta upp dem. Jag anar på allvar hjärnskakning.

Kära Chives

Kära Chives. Jag blir lika glad för att du (och de andra främlingar som då och då tittar in här) läser det blaj jag har att säga. Men jag vill ha fler bloggtips och bloggkamrater. Jag vill veta om det är fler som läser. Ok, en fair deal. Lämna en kommentar och en länk till din blogg om så är fallet.

I think I´ve been through this before

Jag har kommit på vad problemet är.
Min största brist.
Jag är alldeles alldeles för snäll.

It´s like a bad dream I don´t know how to break
It is so familar
I´ve been here
This is nothing new to me

bild: jag..5 år sen??

songs in A and E

Lyssnar på nya Spiritaulized och försöker bestämma mig för vad jag tycker. Jag har inte varit något stort fan av de senaste skivorna och är väl av uppfattningen att de aldrig kommer bli lika bra som på "Ladies and gentlemen..". Men jag måste säga att nya skivan fångar mig mer än deras senaste alster gjort. Kanske för att jag blev nyförälskad i dem efter deras spelning på Emmaboda i somras? Helt klart är att skivans genomgående tempo är ganska lugnt och det är i och för sig trivsamt, men det glimrar inte riktigt till. Kanske måste jag lyssna mer för att fastna på riktigt?

be my man

Jag lyssnar på Adam Greens nya skiva Sixes and sevens och känner mig ungefär lika grå inutu som utanpå (blir ju inte bättre av det grå vädret ute). Skivan är bra men den matchar väldigt mycket mitt vemod. (Var tog våren och peppen vägen?) Adam spelar tydligen på Loppen om någon vecka. Vore kul att se eftersom jag aldrig sett honom live, men får se..ekonomin är inte så lysande just nu. Längtar till skatteåtebäringen. Och till glada dagar, jag vill vara glad...

ett hjärta av guld..flåt pottebläck

Jag är ledig och det är vår i luften så trots att jag somnade med ångest deluxe (värsta på länge, gjorde riktigt fysiskt ont) känns livet ganska trivsamt idag. Solen sken förut så jag och syster min gjorde stan och jag shoppade upp allt jag tjänade i fredags men whatefan jag fick en hel del med mig hem:
Lila/vinröd palestinasjal
Lila/vinröd stickad utsvängd tröja
Vit "tröjblus" med svarta spetsdetaljer och knappar
Hårsnoddar
plus...ett guldhjärta i örat.

Hehe. När jag var typ elva så växte mitt ena örhänge in i örat (låter groteskt jag vet..) så jag fick operera bort det och har sen dess bara haft hål i ena örat. Av förklarliga skäl har jag därför inte använt örhängen under hela mitt vuxna liv. Piercingarna har istället suttit i läpp, näsa och överläpp (inte för att jag haft dem i sen jag var typ 23). Iallafall, häromdagen provade jag min syrras skitsnygga örhänge i det örat jag hade hål och tänkte att; jag passar ju ändå OK idet. Fått för mig förut att jag inte skulle passa i det, ungefär som att jag inte passar i högklackade skor.. Så idag gick jag alltså och tog hål i det andra. Ser självklart förjävligt ut just nu, men om två veckor då det läkt..då ska jag köpa massa snygga öronhängen. Snygg lagom till 30årsdagen...mohaha.

Givet

Jodå det gick ju ganska bra igår. Vissa missöden men ändå:) Fick 500kr och 5 öl. Givet extraknäck. Idag är jag lite seg efter de där fem ölen men ska ta mig i kragen och gå på födelsedagsfest hos Louise. Och om det här vore en modeblogg hade jag berättat att min outfit består av:
Ljusgrå stuprörsjeans
Grå knästrumpor i ull
Svart oversizad tshirt
Röd adidasträningsjacka med luva
Svarta Tyg"stövlar" el va man ska kalla det

Men nu är det här ingen modeblogg så ni kan ju skippa att läsa det jag nyss skrev;)

NERVÖS

Blev jättenervös inför ikväll helt plötsligt. Är rädd att följande ska utspela sig.
1. Klumpiga jag spiller öl över hela mixerbordet
2. Jag råkar trycka av mitt i en låt och det blir tyst i lokalen
3. Jag blir för full

Jag har varit DJ förr, men bara på Bodoni (typ 5ggr) och på en pub en gång...KB känns så..stort. Och alltså jag KAN liksom inte dja, är inte grym på att mixa låtar och vet inte hur allt på mixerbordet fungerar. Men som Daniel skrev i ett sms: det är väl bara att spela sina favoritlåtar så går allt vägen. Det här är första gången jag får betalt (mer än 3-4 öl som man brukar få på bodoni) så jag hoppas verkligen att vi fixar det här. Det skulle vara grymt kul att få spela skivor oftare. Jag är min vänskapskrets mesta musikfascist och älskar att pracka på folk musik. Så det utlimata yrket för en sådan som jag vore nog diskjockey (som det så fint hette på Clabbes tid.)

I wanna be Luke Skywalker tonight

Han..gitarristen från Broder Daniel är tydligen död. 32 år gammal. Sorgligt såklart. 32 år. 2 år äldre än mig. Var han med i BD sen starten? Isåfall var han ju bara 20, då när jag var 18-19 och hoppade runt som en vilding till Luke Skywalker på Gaffafesten i Slottsparken. Jag har aldrig haft någon större koll på BD´s medlemmar (jo jag vet att Håkan varit med). Den enda jag brydde mig om när jag stod där med glittersmink och påklistrade butterickstjärnor och bubbelvin i magen, det var Henrik Berggren det. Och så hånglade min bästa vän med honom. Snopet läge;)

Gud det känns om ett halvt liv sedan. (Vilket det mycket riktigt ÄR...snart). Och så läser jag på unga tösers bloggar om hur de dyrkar Broder Daniel och går till skolan svartklädda och med stjärnor i ansiktet. Detta för att söja den bortgångde gitarristen.

Och mitt indiepophjärta ler mitt i all misär. Vissa saker förändras aldrig.

nkotb

Jaha, jaja...
De har ju aldrig varit några hetingar direkt. Det tyckte inte ens mina elvaåriga ögon.

Dagens fynd

Ny skiva av spiritualized.
"Songs in A & E"

Sjukt

Tittar lite på Hanna Fridéns program på ztv.se och det handlar om ideal. Nyss gick Hanna ut på stan och visade en bild på en kvinna i underkläder. (Denna tjej var 173 cm lång och vägde 61 kg.) Hon frågade folk på stan om denna kvinna var smal el tjock (man var tvungen att välja antingen eller). Det SJUKA var att väldigt många påstod att denna kvinna var mer tjock än smal. Liksom 61 kg på 173 cm...oh ja..skittjockt.

I wish

Jag önskar mig.
1. Långt hår
2. Långt rött hår
3. Ett piano
4. En prickig blus
5. En sångröst

Outsidern

Angående gårdagens klassträff. Det är underligt hur vissa saker aldrig förändras trots att det går ett halvt liv. Jag är och förblir den jag var i förhållande till dem. Samma gäller såklart för var och en av dem. Samma skådisar. Samma rollsättning.

Men det var kul & hänga lite.

veckans stilikon

A fine frenzy aka Alison Sudol

[Överjordisk? Tydligen. Hon är inte bara grymt snygg, hon är bra också.]


"Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should've known you'd bring me heartache
Almost lovers always do"
/Almost lover-A fine frenzy

Ja så har man ju kännt x antal ggr.

If you ever think of me I´ll be your sadest memory

Med nya beiga converse på fötterna (slängde ut mina gamla som var fulla med hål i igår efter att ha köpt nya-inte en dag för sent), Sad Day For PUPPETS<3 i hörlurar samt solsken mitt fönster, peppar jag för ikväll då jag ska träffa folk från min låg-mellanstadie-högstadieklass på en liten återträff. Vet inte alls hur det kommer att bli...men det blir iallafall intressant.

pupiller

Tittade på fotona Caitlin och Bobby lagt upp på Facebook (från deras Sverigetripp). Och jag undrar varför mina pupiller är skitstora på en del av bilderna. Gillar jag något? Någon? Går jag på kokain?
Svar: nej, inte vad jag vet.

sad day for puppets

Jag blir helt sjukt totalt aslycklig varje gång jag upptäcker att det fortfarande görs go gammal hederlig "nittiotalsindie" i det här riket (ja förutom den musik jag och mina medmusikanter försöker skapa då). Sad Day For Puppets gör musik ala Mazzy Star, Jesus and Mary chain, the Sundays och Lush. Lyssna. Visst har det gjorts förr, men något som är så här bra kan väl inte göras för många gånger??

bild: Deras sångerska Anna Eklund (från deras myspace)

ack så vacker...

Fredag...

Har gjort en massa blandskivor till mitt djset på fredag. Ni kommer bla få höra följande:
Carpenters. Cat power. Rilo Kiley. My Bloody Valentine. Battles. Patti Smith. Daniel Johnston. Niccokick. Sonic Youth. Dinosaur jr. The Kills. Love is all. Yelle. Pipettes. Belly. Charlatans. Lily Allen. Lady Sovereign. Ride. Arcade fire. Billie the vision. Nina Simone. Juliana Hatfield. At the drive-in. Superchunk. Pixies. My Favorite. Fireside. Sebadoh. Cftpa. Regina Spektor. Hästpojken. CSS. Blonde redhead. Ratatat. Shout out loads. Pavement. M.I.A. Robyn. A place to bury strangers. Smiths. Feist. Deerhunter. Jackson 5. Moldy peaches. Electrelane. Voxtrot. Architecture in helsinki. Arcade fire. Maps. Laakso. Nirvana. Blur. Moonbabies. Band of horses. Daniel Johnston. Pony Up!. Vive la Fete. Madonna. M Ward. Northen State. L7. Mates of state. Lucky Soul. The Sundays. Pulp. Jesus and mary chain. Broken social scene. Lemonheads. Xiu Xiu. mm

[Något som gillas? Kom o dansa på borden och drick en öl med mig.]

Det som är skönt med att spela i vinylbaren är att det inte nödvändigtvis måste vara dansant HELA tiden. När jag spelat skivor på Tomboy kommer ju detta klagomål upp ibland.