Varje morgon då jag går till jobb passerar jag entrén till KB (för utomsocknes läsare: Kulturbolaget-ett konsertställe/nattklubb). Det händer inte alltför sällan att det sitter ett gäng kids i svart spretigt hår, mycket kajal och rutiga tygskor utanför. Imorse passerade jag ett gäng sådana (emokids om man ska tala klarspråk) i sällskap av sovsäckar och festisflaskor. De såg nyvakna ut och jag antog att de suttit där hela natten, minst. Och så såg jag att något band vid namn Aiden (???) ska spela kl 20 ikväll. De ska alltså sitta där i ett halvt dygn till innan de får entra KB´s dörrar. Jag log och tänkte att jag ville berätta för dem om mina åtta timmar på Olympen innan Suede 1995? och om alla de gånger jag frusit röven av mig för mina hjältars skull. Och så ville jag lära dem alla knep om att trängas och om att lyckas ställa sig längst fram utan att köa i en halv evighet (ställ er på sidan bara). Men jag ångrade mig och såg framför mig hur de skulle avfärda mig som en tant förklädd i cheapmondays, poppiga gympaskor och lila palestinasjal. Och samtidigt som åldersångesten gjorde sig påmind, gick jag vidare, glatt medveten om att jag aldrig någonsin behöver vara femton igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar