Efter att ha läst ett fängslande vackert och ärligt skrivet blogginlägg var jag tvungen att skriva in Håkan Hellström i Spotifys sökruta. Jag har seriöst inte lyssnat på HH ordentligt sen hans debutskiva (förutom hitsen som spelats ute och på radio och så). Jag hittade endel ganska bra låtar men ja, jag är nog fortfarande av åsikten att han var rolig i ungefär tre kvart i början på det här årtioendet. Numera kanske roligast i fem minuter på fyllan och villan på ett fullt dansgolv. Håkan är någon jag överlåter till kidsen och andra hängivna fans, men samtidigt kan jag förstå vad de ser/hör. Helt klart. Hade jag varit femton och olyckligt kär hade det här varit min nationalsång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar