Olycka är..

...att se/förstå att några av sina nära och kära mår dåligt på diverse sätt. Känner mig fruktansvärt orolig och otillräcklig då men vill inte tränga mig på för mycket.

Men...

Ni vet väl att jag finns här? Ring mig, knacka på min dörr, närsom.
Jag lyssnar. Och jag ser er. Alltid. Såklart. Ni är ju det finaste jag vet.