Ok. Jag är väldigt kluven.
Å ena sidan tyckte jag att kvällens konsert med iron & wine var strålande. Det finns nog inget som är mer lent gentemot själen än Sam Beams röst och en gitarr. Nu till "å andra sidan...."
Jag VET att alla musiker tycker det är skitkul att jamma. Tro mig, våra repor kan låta värre än det slibbigaste folkhögskoleband...men..ja man låter det liksom stanna i repan. Det gjorde inte Sam och hans medmusiker denna kväll vilket blev lätt tröttsamt. Att låta en låt som "Ressurrection fern" utebli till förmån för 15 min jammning är inte riktigt ok. Speciellt när denna session inte på ngt sätt är kul. Jag stod bredvid några estetkillar som klappade varandra på ryggen o sa "Jag lovar..ingen annan tycker detta är bra..de tycker det är flumm..de FÖRSTÅR INTE". Eh.....Jag har varit på konserter som BARA består av improvisation, jag har sett Thurston jamma i en timme utan att det blir trist. Men det är skillnad på att jamma och jamma;) Det fanns en anledning till att jag skippade estetiska programmet en gång i tiden.
Nu låter jag väldigt kritisk, jag vet. Och jag TYCKTE det var bra. Jag älskar att Sam blandar stilar och ibland var det så jävla bra att jag nästan ville gråta. The Shepherds dog betyder väldigt mycket för mig på många sätt. Har lyssnat på den under några månaders tid som varit viktiga för mig. En period som stärkt mig på många sätt....och ja..jag hade så höga förväntningar inför ikväll...som kanske inte infriades helt.
Lämna studiomusikerna hemma nästa gång Sam och du vinner mitt hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar