Jag och Sandy såg nyss om Garden State och fan, den var ännu bättre än jag mindes den. Och fan (igen), ska det vara kärlek ska det vara som det är i den filmen. Jag brukar inte vara speciellt romantisk eller vara något fan av romantik på film. Kanske för att sådan romantik som brukar skildras inte är något jag charmas av. Men Garden State...åh. Jag älskar Natalie Portmans och Zach Braffs konversation och det ser faktiskt äkta ut när de kramas lite där i regnet. Tror mycket handlar om musiken också, bästa soundtracket ju, och musik är ju nästan ett måste i romantik;)..hehe. Har endel romantiska musikminnen om jag tänker efter men de får ni tyvärr inte ta del av, det är ju trots allt inte Mitt livs novell det här. Men jag kan ju lugna er och berätta att det inte handlar om serenader nedan för mitt fönster eller tonårshångel till Absolute Love. [And if you'd 'a took to me like A gull takes to the wind.
Well, i'd 'a jumped from my tree
And i'd a danced like the king of the eyesores
And the rest of our lives would 'a fared well. ]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar