Nu har jag hört hela "The good times that we shared, where they so bad"-skivan (Niccokicks nya). Albumet har inte bara en lysande titel, låtarna är skitbra också. Jag tycker det är poppigare än förra..."Teenage love" är ett exempel på en skön poplåt med bappande och allt. Gillar annars spåret "You must be on drugs"-där jag tror att det är en viss fröken Norlin som körar? "The poet" är den självklara hitten och den skiljer sig ganska mycket från de andra låtarna, den är skitbra, men jag tycker inte riktigt att den låter typiskt Niccokick. Jag tror dock att många kids kommer dansa sig svettiga till den under våren. Annars är det fortfarande 90-talskänsla i låtarna och det gillas ju av undertecknad. Jag tycker dock att Martin Stääv borde sjunga mer eftersom han har en jävligt bra röst;) (Som matchar Andreas Söderlunds karaktäristiska röst väldigt bra). Andra favoritlåtar är "Your hands were so warm" och "Whatever happens I love you". Micket micket vackert pågar. Ser fram emot lördag!
Hög igenkänningsfaktor även på den här skivans texter:
"I don´t know what to do with my life
I guess I never will find out
All this time I´ve been waiting for someone to help me
with all my doubts"
/The art of doing nothing
Lyssna på hela Niccokicks skiva här.
bild: snodd från niccokicks myspace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar