flicka-tjej-kvinna?

Jag tänkte på en sak förut då jag stod och blåste håret och tittade mig i spegeln (jag hatar att blåsa håret-sjukt tråkigt). Det här med vad man identifierar sig med. När jag ser mig själv i spegeln tänker jag inte att jag ser en "kvinna". I ordet kvinna lägger jag och alla andra (och ja jag är fullt medveten om att detta är sociala och kulturella konstruktioner, det är inte den diskussionen jag tänkte ta här) egenskaper som jag inte alls anser mig ha. Samma gäller ordet tjej. Jag är så jävla otjejig. Och då menar jag knappast att jag skulle va manlig eller butch eller kalla det va ni vill. Jag har aldrig kännt mig som en typisk tjej. Flicka då? Ja, det är nog det av de här tre orden jag mest känner att jag är och jag ÄR vuxen. Det är inte så att jag är infantil på något vis men jag tror att jag är mer flicka än kvinna eller tjej och att jag alltid kommer att vara det. Jag är lite som ett barn men ändå inte, fumlig och ibland lite godtrogen. Egenskaper jag kanske inte alltid är så stolt över. Ni då? Om ni måste välja och nu säger vi att man måste det. Vad är ni mest kvinna-tjej-flicka-man-kille-pojke eller kanske neutrum? Kommentera gärna, roligt att läsa andras åsikter.