L.K.I

Satt och tittade på lite bilder på M.I.A förut då jag bloggade om henne och då slog det mig att hon påminnde mig om någon. Den där färgsprakande excentriska fuck-you attityden kändes bekant och då slog det mig att javisst, hon påminner mig om en av de bästa vänner jag haft.

Jag slår vad om att hon hade gillat M.I.A. Jag tror till och med hon hade anammat hela Nu-ravegrejjen. Herre gud hon var ju NU-RAVE personifierat, bara det att hon verkligen inte ansträngde sig för att klä sig "fult" för att det var "inne". Hon klädde sig i det hon tyckte var snyggt (vilket vi, hennes vänner, kanske inte alltid höll med om). Det var så mycket färger. Så mycket liv. Konstigt egentligen att den människa jag kännt som kanske haft mörkast tankar var den som utåt sett var mest färgglad. Bredvid henne var vi alla som en grå massa. Hon både syntes och hördes mest och det var som om den här världen var alldeles för grå för henne.
Sista gången jag träffade henne var en höstkväll 2003. Det finns ingen nästa gång, hon finns inte med oss längre. Jag saknar henne varje dag.