Jag har ganska många nära vänner, flera som jag räknar som mina bästa och jag vill på intet sätt rangordna dem. Det finns dock en person som ständigt är vid min sida. Hon är speciell för mig. Som min trillingsyster men ändå inte. Min tvillingsjäl. Så lik mig men samtidigt så olik.
Första gången jag såg henne stod hon före mig i kön till ett klassrum. Det var vår första skoldag. Året var 1985, hon var liten och söt och hade en rosa ryggsäck med Little twin stars på. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi förblev bästa vänner hela lågstadiet. På mellanstadiet hände saker som gjorde ont i båda våra magar men i sjuan återförenades vi en dag över en lärobok i tyska.
Sedan dess är vi oskiljaktiga, jag och fröken Alexandra Grubmüller. Det finns ingen som förstår mig som henne. Ingen som ställt upp för mig som henne. Ingen som kan få mig att asgarva som henne. Över 20 års vänskap. Fan vad jag värderar det högt. Det kommer vara tomt utan henne när hon åker och jobbar i Norge om en månad. Vi har aldrig varit borta från varandra så länge förut, någonsin. Men när hon kommer hem kommer allt vara detsamma igen. Jag ser redan fram emot det.
6 kommentarer:
Nu har jag läst din blogg. Gillart! Men det står ju inte så mkt än. Vad hette din gamla? Skulle vilja skumma den också. Om den finns kvar alltså.
anonym? vem är du?
min gamla finns inte kvar o tro mig-du vill inte läsa.
Hehe... säg inte det. Du har bra smak.
Vem jag är? Tja, jag är nog lite som du, samma årgång och allt. Något slags tantpopsnöre med bibliotekarieimage. Kände igen mig väldans i ditt inlägg om vad som hänt under året.
Denna Markus som du känner, är det Markus E? Markus E på E? :)
anonym: haha. tantpopsnöre med bibliotekarieimage? låter precis som jag det. har du ingen blogg då?
o nej. markus heter markus L
Nix, har varken blogg eller facebook-konto. Så ibland undrar jag om jag ens finns :)
Vad synd då. Annars hade vi nog haft gemensamma bekanta.
Skicka en kommentar