Jag är inte så filmkunnig, jag kan inte namedroppa regissörer till höger och vänster men jag tycker väldigt mycket om film. Bra film. För några år sedan såg jag Happiness och Welcome to the dollhouse för första gången, båda regisserade av Todd Solondz. Det här måste ha varit 6 år sen eller något för jag minns att jag gjorde ett arbete om honom på mediekunskapen då jag läste på komvux. Det var något hos hans filmer jag fastande för och när jag något år senare såg Storytelling blev jag övertygad: Ingen skildrar amerikansk småstadsångest lika väl som honom. I höstas såg jag Palindromes som kanske är hans allra bästa. Det är alltid misär som skildras, mobbing, pedofili, missbruk, våldtäkt, abort, kristen konservatism, dubbelmoral..och visst blir man illa berörd, men samtidigt är det sådana här filmer som fångar mig mest. Skruvade sjuka dramafilmer med en gnutta svart humor. Men samtidigt känns det som hans filmer innehåller så mycket mer än just de här tunga ämnena. Jag tycker att de handlar lite om hur det är att vara människa. Idag såg jag om Happiness och den var precis lika bra som jag mindes den. Tips: ladda hem eller låna den eller Palindromes genast.
3 kommentarer:
Och i år kommer hans nya film Life During Wartime, den ska vara nån slags fortsättning på Happiness sägs det. Jippie!
Oh va skoj!!
Åh, du är så bra! Todd Solondz är min absoluta favoritregissör. Jag såg Welcome to the Dollhouse som trettonåring och var totalt golvad, när jag fick se Happiness (liksom du för kanske sex-sju år sedan) hade jag verkligen aldrig någonsin sett något bättre. Storytelling är fantastisk, Palindromes fullkomligt genialiskt, men i mina ögon kommer nog alltid Happiness att vara Världens Bästa Film.
Skicka en kommentar